Jag älskar dig

Kontraster

Det två bäst tänkbara sakerna man kan sätta på sina fötter. Ett par nya, snygga och rena Converse samt ett par skridskor. Aj kan man tänka, men så underbart det är. Ikväll ska jag iväg och åka en sväng. Är jublande glad över detta. Hurra!

London

Här nedan har jag samlat några av mina favorit bilder tagna på olika platser runt om i London.

Onsdag morgon

Har ätit frukost, läst morgon nyheterna på dn.se och ska nu kasta mig in i duschen. Ser riktigt fram emot att få göra mig iordning, fräsch och snygg. Att gå till jobbet väger inte riktigt lika högt. Jag får inte lyfta tunga saker, jag får inte springa. Hade jag haft ett jobb där jag satt på ett kontor i åtta timmar hade det inte varit några problem. Men det jobbet jag har nu är inte riktigt idealiskt med tanke på saker jag inte får göra. Vi får se hur jag mår ikväll, om det blir jobb imorn eller inte.

Pyssel

I skolan var jag aldrig den tjejen som skrev namnet på killen jag var kär i på alla block jag ägde. Namnet florerade fritt i min dagbok men det var aldrig några stora teckningar eller illustrerade drömmar. Det har aldrig riktigt varit min stil. Denna teckning var aldrig tänkt att det skulle vara jag och David, det bara blev så. Började med tjejen, tyckte att en kille i andra hörnet skulle vara gulligt. Sen när jag var färdig insåg jag att i mitt undermedvetna hade jag gjort mig och David. Så jag gjorde den ännu mer tacky genom att skriva dit våra namn, och Je t'aime. 

David hade denna underbara ask bland sina ögodelar längst ner i bokhyllan. Bokstavsmallen kommer jag att använda flitigt i mitt Moleskine block. 

Pasta Bolognese

Idag har jag varit näst intill sängliggande hela dagen på grund av smärtor jag känt av i nedre delen av magen. Har haft dessa smärtor två kvällar irad så både jag och David tyckte det var dags för mig att inta horisontellt läge igen. Inte bra att hitta på massa saker direkt efter en operation, oavsett hur bra jag än mår. Inte smart av dig Rebecca, men jag kan liksom inte sitta stilla när jag massa massa massa massa tid att ta död på och fem dagars ledighet. Visserligen har jag dessa dagar ledigt för att jag har opererats men ändå, jag är ju så pigg! Smärtorna i sig är inget farligt, det är normalt och självklart tar det tid för ett öppet sår att läka. Så inte konstigt att jag får smärtor när jag överanstränger mig. Nu slår det mig ännu en gång hur otroligt lik jag är min mor i vissa situationer. 

När David kom hem från jobbet kunde jag inte ligga stilla en sekund mer så jag hjälpte honom med maten. Vi lagade pasta bolognese samt tittade på TinTin. Nu är det snart dags för sängen här. Imorn är det tillbaka till jobbet för mig som gäller, får se hur det går. 

Lilla flicka!

Åh jag gråter! Välkommen till världen Autumn Lily Sycamore. Tiotusen grattis Zeinab och Bart! 

Chokladbollar

Nu på eftermiddagen har jag bakat chokladbollar åt David. Har ingen aning om han tycker om dom eller inte, men det återstår att se. Ska alldeles strax göra mig iordning igen för att möta upp min karl vid tunnelbanan. Vi ska ut och äta något samt gå på bio, Tinker Tailor Soldier Spy. Mysigt. 

Divine

Hur glad blir man inte då när man hittar sin favorit choklad på Sainsbury's! Åh slut tog den snabbare än vad det tog att ta dessa två bilderna. 

Massa saker rikare, massa pengar fattigare

Oj vad jag har bränt pengar. men OJ så fasligt nöjd jag är! Om det är någon gång jag har tålamod att shoppa på Oxford Street är det måndag morgon precis när affärerna har öppnat. Man är så gott som ensam, klart man inte är men det känns nästan så. 

Jag var på jakt efter vanliga, casual, jeans som går att ha till allt. Eftersom mina lår och min rumpa inte riktig är proportionella jäntemot varandra är det inte alltid så lätt. Om dom sitter bra på ett ställe är det oftast alldeles för pösigt på ett annat. Efter mnga om och men fann jag dom. Mina dröm jeans! Shiet så bra dom satt. Överallt! Blev till och med så kär i dom att jag införskaffade två olika nyanser, en ljusare och en lite mörkare. Och tjejen som hjälpte mig var så himla söt och snäll! På Only hittade jag även fyra toppar; två vita, en denim och en grå. På min korta, men ooooohh så effektiva shoppingrunda inhandlade jag även en topp från Mango, två stjalar (en ljusrosa & en multifärgad), trosor och strumpor från H&M för att avsluta med vita fräscha (som inte kommer att vara lika vita när hösten är över) Converse från Office. 

Alla som känner mig vet att jag oftast går i bruna/militärgröna färger men på den senaste tiden har jag blivit så fasligt trött på dem! Färgerna här ovan känns nu mer som mig, och jag ska njuta av varje sekund när jag senare rensar ur min garderob ytterliggare en gång iår. 

Nyfrisserad

Jag skäms nästan när jag säger att senaste gången jag var hos frisören var förra året. För mig är det alltid såatt när jag väl bestämmer mig för att klippa mig vill jag göra det med en gång, inte vänta fler dagar eller veckor innan man får tid. Därför gick jag igår till Supercut vid Westfield. Det är en kedja man inte behöver boka tid innan man går, man kan inte ens boka tid innan. Jag har aldrig testat det förr, men jag tänkte ta mig en shoppingrunda efteråt så det passade perfekt! Vanligtvis brukar jag gå till ett ställe på Baker St, måste säga att jag ändå föredrar det. Dock var Supercut helt ok och jag är mycket nöjd med mitt klipp. Inget hemskt trassel kvar i topparna. Har inte bestämt mig än för om jag ska blåsa det fint och rakt efter varje gång jag tvättat det eller om jag ska låta min lockar ta över, jag tror jag röstar för lockarna.

Kärlek

Nya vänner och Portobello

 Min och Davids plan för dagen var att åka till Hampstead Heath för att gå runt, ta hand om varandra, fota och bara va. Men när Davids kollega smsade och sa att han och hans flickvän var vid Portobello sa vi till dem att komma förbi hemma hos oss. Vi samtalade i vardagsrummet en stund innan vi kände hungern ta över. Det blev kebab längre ner på gatan och en sväng på Portobello med alldeles för mycket folk. Det var det vi han med innan himlen öppnades. Utan paraply i ösregnet sprang vi till ett inte så fullsatt café. Otroligt mysigt!

Jag gillar hösten

Jag har alltid gillat hösten. Jag kommer alltid att gilla hösten. Alla underbara färger. Löven som blir röda, bruna, gula. Hos mig framkallar hösten en viss känsla. En känsla av renhet. Det är så underbart att gå ut när himlen är klarblå, solen skiner och det är en viss kyla i vinden, inte för mkt men vinden får heller inte vara varm. Än har hösten inte kommit till London, officiellt är den här men det är fortfarande lite för varmt för att kalla det höst. Passande nog fick jag lön igår, jag har fyra dagars ledighet framför mig så jag kan uppdatera min höstgarderob som inte innehåller ett enda plagg! Åh vad roligt det ska bli. 

Ibland tänker jag lite för mycket

Det är så många känslor, så många fundeingar, så många tankar som just nu cirkulerar i min hjärna. Helst av allt vill jag skriva vad jag vart med om, så att ni alla får veta. Alla på en och samma gång, inte en och en utvalda, eller du som jag bara säger det till för att det blev så. Men då hamnar det också på internet, det där stället där alla kan läsa, se, bedöma och skvallra på. Oavsett om jag väljer att berätta eller inte så mår jag bra, det är absolut inget allvarligt eller hemskt så ni behöver inte vara oroliga på något vis. Jag har en underbar pojkvän som tar hand om mig, minst lika underbara vänner som tänker på en, så jag är verkligen inte ensam.

Samtidigt som jag har denna underbara känsla va att vara älskad kan jag inte låta bli att längta hem. Hem till Sverige, till Åmål, familj och vänner. Kanske är det så att jag sakta men säkert börjar se slutet på mitt äventyr och det är dags för mig att packa mina väskor för att återvända hem. Det är så många gånger jag har känt för att dra mig tillbaka hem igen, förra året hade jag till och med ena foten i Sverige innan jag ändrade mig i sista stund. Men aldrig har jag känt som nu, det är som en dragningskraft som kallar på mig och skriker "Kom kom kom!". Denna gången är det inte bara jag, nu har jag någon i mitt liv att ta hänsyn till. Det är inte bara för mig att packa mina väskor, boka bästa billiga biljett och flyga hem. Vi är två personer som måste prata oss samman, en som måste fundera ut om han skulle kunna tänka sig att bo i Sverige. Ett främmande land med ett okänt språk. Jag är i alla fall beredd att flytta till andra sidan jorden bara jag får vara med honom, och inerst inne vet jag att han känner samma för mig. Det har han sagt. Men när vårt Sverige äventyr börjar återstår att se, inte blir det före OS 2012 i alla fall.

Mitt liv i London har blivit både längre och underbarare än vad jag någonsin kunnat drömma om. Det har också varit fyllt med motgångar. Mer folk har kommit och gått ur mitt liv här än under mina första 19 år i Sverige. Det är nu det senaste som jag börjat inse att folket jag mött det senaste året är de som står mig närmast. Teamet på jobbet har börjat splitras, folk blir flyttade hit och dit. Vår manager slutade för tre månader sedan och sen dess har inget varit sig likt. Jag kommer bra överrens med vår nya manager och hon är en nära vän, men inget är sig likt. Så igår träffades vi ur det gamla teamet som fortfarande är kvar i London, och då insåg vi att trots att vi har andra vänner här i London och runt om i världen är det vi som är "vi". Det är vi som skrattar ihop, går ut ihop, gråter ihop, stöttar varandra och går på fotboll tillsammans. Jag har alltid sagt att det är tack vare dessa människor jag orkat stanna kvar på jobbet så länge som jag gjort, och aldrig förr har de orden varit så sanna som nu! Utan dem skulle jag aldrig vara den jag är idag, eller där jag är idag.

Tanken på att flytta tillbaka till Sverige skrämmer mig på många sätt. "Tänk om David inte trivs?", "Tänk om alla tycker illa om mig eftersom jag varit borta så länge", "Kommer jag ens att ha några vänner kvar?!". Självklart vet jag att mina vänner alltid finns kvar, men samtidigt vet jag att inget är sig likt. Jag kan inte bara ta upp livet där det slutade när jag lämnade. Då skulle nästan alla mina vänner gå kvar på gymnasiet, och nu har de tagit studenten. Vad händer med alla mina vänner här, kommer det bara att vara ett minne blott och inget mer? Svaren på alla dessa frågor återstår att se. Om jag inte tar risken kommer jag aldrig får något svar. Jag har tagit risken en gång förut och allt blev bra. Varför ska jag då inte ta den en gång till, när chansen finns att det blir minst lika bra. Om inte bättre. För som jag saknar skogen och den svenska friska vinden!

Där allting en gång startade

Nu börjar ni känna igen er va? Det är samma gamla vana hela tiden. Samma visa, samma strul. Men nu är jag tillbaka där jag en gång började. Om inte detta får min blogglust att komma tillbaka och vara på topp så kommer jag sluta att blogga helt och hållet.

Det är inte det att det inte händer något i mitt liv för tillfället, det händer jätte mycket. Men inget utav det som händer är något som jag vill ta upp här, det är alldeles för personligt, känslomässigt och jobbigt. Alla stöter vi på motgångar här i livet och nu har jag kommit att möta en av dom. Men fär varje dag som går känner jag att jag bara blir starkare och starkare, får mer energi och skrattar igen. Jag börjar känna mig som mig själv helt enkelt! Tack Gud.