Höst höst höst. Lovely! Solen skiner och Rebecca är glad - åtminstone lite.
Många tankar har snurrat i huvudet i helgen, en del stora och en del små. Om livet i allmänhet och mitt eget liv. Vad jag ska göra med det, om jag ska åka till London eller inte. Jag kommer ingen vart känner jag, förutom att jag bestämt mig att jag ska dit.
Just nu sitter jag här hemma i min ensamhet, lyssnar på Lars Winnerbäck och chattar med Gustaf. Funderar på att ge mig ut i höstsolen, men då har jag ett dilemma. Vad ska jag ha på mig? Det finns få klädesplagg i min garderob som jag trivs i just nu, jag skulle behöva uppdatera det mesta som finns där. Dessutom så kommer jag inte i mina jeans längre. Jag måste hoppa runt på golvet som en galningför att komma i dom, för att sedan lägga mig ner när jag ska knäppa dom. Sen kan jag typ inte röra mig i dom heller. Så ingen idé att ha kvar dom. Rebecca har gått upp i vikt och hon är överlyckligt. Men hon känner sig fortfarande som en sticka så några kilon till skulle inte skada. Ja du läste rätt - en tonårig tjej, som snart inte är tonåring längre, skriver att hon vill gå upp i vikt, istället för ner. Jag har alltid varit smal, i alla år och har ofta fått höra "Men du, du är ju bara ben" eller "Tyst med dig du är ju smal som en sticka". Jag har aldrig tyckt om att få höra det, eftersom jag strävar efter att gå upp i vikt. Men det är inte så lätt som det låter - i alla fall inte för mig. Men jag ska inte klaga, jag är över lag nöjd med min kropp. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar